Det är lite sådär halvsegt på bloggfronten som ni märker. Det beror förmodligen på att tillvaron för tillfället också är lite sådär halvseg. Vi väntar och väntar..och väntar.
Vädret här i Göteborg är inte normalt för årstiden. Den tjocka snömodden ligger kvar för 154:e dagen i rad eftersom staden helt saknar utrustning för den snömängd vi fått. Det betyder också att man ogärna går utanför dörren för under modden ligger ett tjockt istäcke man lätt halkar på.*
I alla fall finns det inte mycket att göra just nu. Jag kliver upp, hittar någon syssla, blir förlamande trött efter kl.17 och dividerar med mig själv över middagsvila eller inte. Vissa dagar blir svaret ja, andra nej. Sen vandrar jag runt i lägenheten i tristess tills det är dags att sova.**
Idag gjorde vi dock något väldigt roligt som jag med spänning ser resultatet av. Men det är en annan (blogg)historia.
Vädret här i Göteborg är inte normalt för årstiden. Den tjocka snömodden ligger kvar för 154:e dagen i rad eftersom staden helt saknar utrustning för den snömängd vi fått. Det betyder också att man ogärna går utanför dörren för under modden ligger ett tjockt istäcke man lätt halkar på.*
I alla fall finns det inte mycket att göra just nu. Jag kliver upp, hittar någon syssla, blir förlamande trött efter kl.17 och dividerar med mig själv över middagsvila eller inte. Vissa dagar blir svaret ja, andra nej. Sen vandrar jag runt i lägenheten i tristess tills det är dags att sova.**
Idag gjorde vi dock något väldigt roligt som jag med spänning ser resultatet av. Men det är en annan (blogg)historia.
*Ser framför mig förlossning med spräckt svanskota. Aouch.
** Lilla A, det är dags för dig att komma ut nu innan din mamma tynar bort av tråkighet.

Josefin